I minnet Du lever
Du finns alltid kvar
I minnet vi ser Dig
precis som Du var.

One response to “

  1. Kompis det var så himla kul att hänga med dej med 🙂
    (och jag kan fatta att killarna bredvid nog gick från lunchen med ett leende på läpparna!)

    Jag har en liten teori eller fundering ska jag kanske kalla det ängående sorgarbetet. Eller sorgprocess borde det nog hellre kallas, för det är vad det är.

    Det kan vara så att din mamma hann ju vara sjuk ett tag, och det kan vara så att du har hunnit bearbeta det hela lite då undertiden.
    Inte bortgången i sig, men bara det faktum att det var ett senario som kunde hända.

    För alla har vi vårat egna sätt att berarbeta saker som kommer i vår väg, oavsett om det är sogr, glädje, ilska eller överraskningar.
    Och hur vi än väljer (njae kanske indirekt) att göra så är alla sätt bra sätt.

    Så känn inte att du borde vara eller känna på ett visst sätt, utan bara gör allt på ditt egna sätt. Det är det bästa.

    Men det jag har lärt mig själv genom allt elände jag varit med om är att: ”Life only asks of you, what it thinks you can handle”.
    D.v.s du får inte mer än vi själva kan axla.

    Jag tror verkliven att det är sant.

    Ta bara en dag i sänder, för det kommer bra och mindre bra dagar här framöver, men har du en dålig dag (för det har vi ju alla) så har du dina vänner och din familj som backup 🙂

    Massa kramar på dig!

    P.S You go girl!!!!! D.S

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s