Anna = Stark

Har många gånger fått höra att jag är så stark, att jag tar mig igenom det mesta. Ibland vet jag inte om jag håller med och jag vet inte heller om det är positivt att vara stark. Kan det vara så att jag egentligen är känslokall eller är jag för svag för att låta allt komma, trycker jag undan saker och ting? Jag har själv ingen aning. Just nu känner jag mig rätt ok trots allt som hänt. Jag blir otroligt förvirrad av den känslan. Vet att nån gång kommer allt att komma över mig, min mamma är ju faktiskt borta. Men frågan är när det kommer. En vän sa att sorgen troligtvis kommer i den utsträckningen man orkar med den. Men andra ord kanske jag inte är så stark som jag verkar utan att det snarare är så att jag är svag och därför attakerar inte sorgen med full kraft. Ibland kan jag nästan känna mig skrämmande oberörd. Nån sa till mig att det är så lätt att glömma att det har hänt eftersom du (jag alltså) faktiskt inte är ledsen hela tiden. Jag kan lova att jag inte glömmer att det har hänt, det maler ständigt i skallen och jag har en otroligt märklig känsla i kroppen. Men samtidigt tänker jag inte på minne av mamma som något negativt, jag försöker bära med mig henne precis på samma sätt som jag gjorde innan. Vet att jag ibland kan bli lite tjatig och prata väldigt mycket om mamma, men det är min terapi. Att berätta om allt som jag upplevt med henne. Säg till mig om det blir jobbigt.

Jaha, då har jag skrivit av mig för dagen… Är så skönt att bara babbla ur sig allt som maler.
Har varit på Calles och testat deras nya meny ikväll, gott gott! Och mycket trevligt sällskap! Nu ska jag krypa ner under täcket och sova ens tund. Ska tillbaka till Lina och fixa resten av håret imorgon. Blev inte exakt som hon tänkt sig, så då tackar man ju inte nej till lite mer hårvård! 🙂

Ps. Tack Jenny för ditt inlägg. Hoppas det löser sig för dig! Kommentera gärna igen om du vill ha stöd eller hjälp på nåt sätt. Finns till ditt förfogande! Ds.

/A

Annonser

3 responses to “Anna = Stark

  1. Så länge du gör som DU känner är bäst så är det rätt! Visst är det lätt att trycka undan tunga saker, och visst kan man anses vara ”kall” då, men jag har under åren börjat tänka såhär istället:

    ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.”

    Jag tror inte på något sätt att du är svag heller, det är ditt sätt att ta hand om känslor, och jag förstår dig till fullo, gör på samma sätt själv.

    KRAM!

  2. Ja hugaligen vad kallt =S Men det får en ju bara att längta till sommaren. Det ska bli skönt. Vi måste ses alla tjejerna och tjattra lite. Var så skoj sist.
    Sköt om dig söta

  3. Jag tror som Lena att det inte finns något rätt eller fel, så länge man tar hand om sig själv och gör sånt som man mår bra av! Och du verkar vara en klok och självreflekterande person som vet allt det där.

    Tack, det känns bra att veta! 🙂 Jag tycker om att läsa dina tankar om dina erfarenheter, man känner sig mindre ensam av det. Det är nog lite som terapi för mig också 🙂
    Fortsätt att ta hand om dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s