Begravningen

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn.
Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade.
Ändra inte ditt tonfall, håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade skratta åt vardagens små ting.
Tänk på mig. Bed för mig.
Låt mitt namn fortsätta att vara en del av din vardag.
Livet är detsamma, ingenting har skett, som förändrar det.
Livet går vidare, därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig för att du inte längre kan se mig.
Jag väntar på dig, för en kort stund, alldeles i närheten.
Allt är bra.

Vet inte riktigt hur man ska förklara känslan, skönt att ha gjort bort allt det där tunga. Samtidigt tråkigt att inte ha det givna ögonblicket för gemensam sorg kvar. Gårdagen blev faktiskt mycket bra. Själva begravningen var mycket fin och väldigt ”mamma”, men samtidigt var den gräslig. Nervositeten inför begravningen försvann ganska snabbt, speciellt när jag såg alla mammas vänner som kom. Vi var över 120 st i kapellet, rätt många fick stå. Cermonin var precis lagom, tror att mamma skulle ha gillat det. Men att gå fram och säga hejdå till henne var gräsligt jobbigt. Jag vill ju inte att det ska ta slut nu heller. Jag behöver ju fortfarande henne. Samtidigt som det var jobbigt så var det skönt att sörja tillsammans med alla andra, att få gråta och krama alla nära och kära. Det blev en fin dag trots allt.

På kvällen igår träffades hennes gamla vänner i huset och vi hyllade henne. Man kan tycka att det är makabert att träffas och ”fira” henne bortgång, men det var faktiskt helt perfekt. Vi gjorde det i den sanna mamma-andan, massa folk, massa mat, alldeles för lite plats, men helt underbart roligt. Vi sjöng, skrattade, grä, minns och kramades. Mycket mycket bra! Är så skönt att ha alla hennes barndomsvänner samlade, de är mina extraföräldrar. Älskar dem alla.

Idag ska jag försöka ta mig ner på stan och träffa Sandra. Vill ju hinna träffa alla mina vänner nu när jag väl är hemma. Ta hand om er och glöm inte att livet är kort. Njut så mycket ni kan.

/A

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s