Året som varit

Till er som gillar och samtidigt ogillar att minnas…

För exakt ett år sen skrev jag ett kort till pappa där jag sa att jag vid denna tid eventuellt skulle bo hemma. Att jag skulle ha bestämt mig, att jag skulle hittat hem igen. Nu är jag där (jaja, i Härnösand just nu , men iaf på väg hemmåt). Det är väl egentligen inte förrän vid nyår man brukar sammanfatta året, men det känns som att det passar pra redan nu. Året har innehållit mycket. Mycket i mitt liv har varit tubulent (är väl fortfarande kanske).  Vart ska man börja?

Många gånger har jag blivit tvingad till att stanna upp, fundera över val, vägar, livet. Ännu fler gånger har jag inte haft en aning om vart det var på väg, men tydligen lyckades jag överleva. Aldrig någonsin har jag upplevt fler känslostormar än under detta år. Extremt många gånger har jag undrat över vad jag gjort för att förtjäna detta, lika många gånger har jag ångrat mig, önskat att jag gjort annorlunda. Men trots allt detta tuffa, så har jag fått med mig mycket gott. Speciellt mina två nyfunna vänner som gjort att jag klarat mig igenom allt detta. A och F ni är underbara! Tänk vad livet för med sig. Ni har fått mig att sakna Uppsala, trots att jag bestämt mig för att hemma ändå är bäst.

Så för ett år sen satt jag och skrev detta farsdagskort till pappa och här är jag. Är det tur? Otur? Menat? Eller har jag arbetat mig hit?

/A

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s