Att försvinna

Till er alla som funderar på hur ni funkar, varför saker snurrar och snurrar…

När ett antiklimax uppstår och avtar uppstår ett visst vakum. Ett vakum jag inte riktigt kan hantera, jag känner mig helt uttömd på energi.

Alldeles för många människor har försvunnit ur mitt liv. Sånna människor jag aldrig trodde skulle försvinna, sånna människor jag ville ha kvar, sånna människor jag inte haft tillräcklig kontakt med för att få den kommande att fungera. Varför måsta alla försvinna? Kan jag inte på något sätt få behålla alla?

Jag älskar ju att träffa nya människor, någon jag kan spegla mig in, någon att skapas tillsammans med. Men när avskedet kommer förlorar jag något. Jag förlorar relationen och därmed en del av mig. Eftersom jag skapas tillsammans med andra försvinner jag även tillsammans med avskeden. Därför sitter jag nu här och känner mig halv, tom och förvirrad.

att våga
lossna
lämna
det välkända

att våga
förlora
sitt jag

att våga virvla
i vinden
ett tag
som ett löven
höstklar dag

att vinna
sitt sanna jag


Av: Elna-Birgitta Lithner
Jag vill vinna!
/A
Annonser

One response to “Att försvinna

  1. Man växer i och med möten med andra människor, det är så man identifierar sig själv. Vissa bekantskaper byggs på och man kanske blir goda vänner, kanske för resten av livet eller kanske bara för en stund. Man bygger på berget med erfarenheter och insikter, man förändras utan att man egentligen märker det. Just i vissa skeden i livet är man mottaglig för vissa bekantskaper. Ibland inte. Jag tror att det är omöjligt att behålla alla vänner livet ut…förstå mig rätt 🙂 Man kan inte underhålla alla vänskaper man har och kommer att ha, det finns inte tid till det, hur mycket man än vill. Men däremot finns alltid några vänner som man kommer att ha för resten av livet. Det är dom man ska uppskatta, det är dom man ska vårda, det är dom man ska älska. Men man ska även värdera dom korta mötena man välsignas med, uppskatta ögonblicken. Vara i nuet.
    Fan va djupt och allvarligt det blev, men jag tror du förstår vad jag menar. Det är ärren som påminner en om resan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s