Att vila

För ett tag sen, börjar nog vara ett år sedan, skrev jag ett inlägg om att vila i känslan. Att ta kraft av den situation man befinner sig, även om det inte är där man vill vara. Bara vila av att känna för att sedan ta språng mot nya mål. Då lyckades jag med denna bedrift. Jag vilade. Jag vilade länge och hittade kraft att överleva den vardag som mötte mig i Härnösand.

Nu vilar jag inte längre.

Jag har tappat bort den sköna känslan av att stanna upp och känna där jag är. Länge har jag trott  (intalat eller känt) att min längtan bort (vart jag än befinner mig) är grundad i den trygghet jag ändå känner för mig själv. Den känslan har jag alltid kunnat lita på, kunnat vila i. Fortfarande slits jag mellan mig i Skellefteå, mig i Härnösand och mig i Uppsala. Varför? Jag är inte så säker på att jag tar de bästa besluten längre. Varför känner jag mig inte trygg?

Jag vill vila igen.

Jag ska vila igen.

Mamma, jag saknar dig så mycket. Det blir aldrig lättare.

/A

2 responses to “Att vila

  1. Men gumman… Önskar verkligen att det fanns nåt sätt för mig att bota denna osäkra rastlöshet som du tycks drabbas av lite nu och då. Skickar en bamsekram iallafall, och jag är då hemskt lycklig iallafall över att du valde Skellefteå denna gång! =)

  2. Jag tror att någonting med sorgen blir lättare med tiden, det känns bara inte alltid så. Styrkekramar till dig från anonym läsare (som har gjort samma förlust).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s