Tristessen

har börjat anfalla mig. Dessutom på ett väldigt fult sätt. Den kom smygande under natten då jag inte hade en chans att försvara mig. Nu har den kopplat ett grepp, måste ta mig ur. Ur greppet och ut i solen. Kanske en promenad kan hjälpa. Har ju en del borden, men de kanske får vänta tills i eftermiddag…

Som sagt, tristessen och slappheten är övermannat mig…

/A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s